Sammendrag
Ämnet för denna artikel är förhållandet mellan sufism som levd religion och nutida artikuleringar av "traditionell islam". Sufism har förklarats vara en mystik gren av islam, eller islamisk mysticism (se t.ex. Knysh 1999), där vissa föreställningar om religiös auktoritet, anspråk rörande en sorts "inre" kunskap, och andlig renhet ofta inbegrips. Dessa mer teoretiska och filosofiska aspekter är utan tvekan centrala i vad forskare med ett samlingsnamn benämner sufism, men de fångar inte den mångfald av socialt religiöst liv som ryms i termen eller komplexiteten i relationen mellan kategorierna islam och sufism. Med utgångspunkt i två korta skildringar från fältarbete i sufimiljöer i London1, är ambitionen här att dels belysa hur sufism ges form och innehåll i konkreta sociala sammanhang, dels skissa en framväxande transnationell diskurs kring begreppet "traditionell islam" vilken har betydande kontaktytor med både nutida och historisk sufism. Målet är att påbörja en kritisk analys av nutida anspråk på att representera "traditionell islam" i relation till sufism som levd praktik i olika sammanhang.Forfattere beholder opphavsretten og gir tidsskriftet rett til første publisering av arbeidet. En Creative Commons-lisens (CC BY-SA 4.0) gir samtidig andre rett til å dele arbeidet med henvisning til arbeidets forfatter og at det først ble publisert i dette tidsskriftet.