Teorifokus i studiet av norska islamska organisationer: didaktiska och historiografiska reflektioner

Sammendrag

Artikeln behandlar temat ”studier av organiserade former av islam i Norge” genom två infallsvinklar. För det första genom att beskriva en kurs jag har utvecklat (RVI2185) och den forskning som ligger till grund för den. Kursen fokuserar på betydelsen av globala och regionala islamska institutioner, discipliner, skolor och teoretiska paradigm för studiet av norska islamska organisationer. Islams vetenskapliga, teoretiska aspekter spelar därför en viktig roll i undervisningen. För det andra genom att diskutera motiveringar för detta pedagogiska fokus. En handlar om att uppmärksamma förhållandet mellan islamska och västerländska teoretiska paradigm, vilket har implikationer för islamska bidrag till global vetenskapshistoria och vetenskapsteori, och till det norska samhället. En annan handlar om hur analys av teoretiska paradigm kan bidra till studiet av norska islamska organisationers auktoritativa källor, principer och utveckling. Metoden visar att traditionella discipliner som rättsvetenskap, Koranexeges, teologi och etik är högst levande i norska organisationer. I kontrast till normativa teologiska diskurser om ”islamsk humanism”, som avvisar de traditionella disciplinernas relevans för norska muslimer, argumenterar jag att de inte bara definierar islamska organisationer men även kan bidra till utveckling av offentliga institutioner, forskning och utbildning.