Till läsningen och tolkningen av Alvlösastenens [fatran] (Öl 10†)

Sammendrag

Runstenen Öl 10† från Alvlösa (Smedby socken, Öland) är förkommen, men vi har ett antal avbildningar och viktiga uppgifter om stenen från äldre runforskare, särskilt Johannes Haquini Rhezelius. Läsningen och tolkningen av runtexten på Öl 10† är tämligen säkra, förutom det sista ordet i prepositionsfrasen [eftiR : kinu : fatran]. Henrik Williams ser i [kinu] ett mansnamn Gīna, obl. Gīnu, följt av ett starkt adjektiv i maskulinum ackusativ singularis (-an) som bestämning. Frågan är vilket adjektiv som döljer sig bakom [fatran]. Jag diskuterar tre möjliga hypoteser (alla s.k. *-ró-stammar): fagran ’fager’, ett hypotetiskt *fat(t)ran ’gripande; klok’ och Erik Brates hypotes vitran ’klok’. Den första hypotesen skulle kräva högst betänkliga felristningar eller felläsningar. Den andra hypotesen är formellt och semantiskt attraktiv men saknar relevanta kognater. Den tredje hypotesen har nackdelen att f får stå för w-/v-, vilket visserligen är belagt men i ytterst få vikingatida runinskrifter. Läsningen [fatran] med a-runa för rotvokalen i är också problematisk. Här är det viktigt att lägga märke till att Rhezelius från början verkar ha observerat och ritat av en a-runa med ensidig, inte tvåsidig, bistav. Såvitt jag kan se finns det inga andra tydliga a- eller n-runor av kortkvisttyp på Alvlösastenen. Det är alltså tänkbart att vi här har att göra med en felläsning av en förmodligen skadad eller svårläst i-runa, vilket möjliggör läsningen f1itran med transkriptionen vitran. Av dessa tre hypoteser bör både *fat(t)ran och vitran anses – av olika skäl – vara rimliga lösningar.