Mobbning och social stöd från lärare och klasskamrater: En longitudinell studie av barns erfarenheter av mobbning

Abstract

Syftet med studien är att undersöka elevers utvecklingsvägar när det gäller upplevd utsatthet för mobbning samt att undersöka hur dessa olika utvecklingsvägar är relaterade till elevers upplevda sociala stöd från lärare och klasskamrater. En longitudinell design tillämpades där 3349 svenska elever i årskursena fyra till nio, besvarade en enkät vid två olika tillfällen, separerat med ett år. Fyra olika grupper kunde identifieras inom datamaterialet (1) ej utsatta elever, elever som inte var utsatta för mobbning vid något av mättillfällena, (2) undkomna offer, elever vars situation förändrades till det bättre, (3) nya offer, elever vars situation försämrades samt (4) fortsatt utsatta elever, elever som var utsatta för mobbning under hela mätperioden. Barn som aldrig varit utsatta för mobbning rapporterade de högsta nivåerna av upplevt socialt stöd från lärare såväl som klasskamrater vid mätning två. Gällande socialt stöd från klasskamrater hade undkomna offer högre nivåer än såväl nya som fortsatt utsatta elever. De nådde dock inte upp till samma nivå som de elever som aldrig varit utsatta för mobbning under mät­perioden. När det gäller lärarstöd fanns dock inga signifikanta skillnader mellan de elever som undkommit mobbning, nya offer eller fortsatt utsatta elever.