Sammendrag
1500-talet är en viktig brytpunkt i den svenska bisatsledföljdens historia. Detta är tiden då den moderna svenska ledföljden med satsadverbial före finit verb slår igenom, men även då objekt i högre grad börjar stå före finita verb. I denna artikel presenteras hypotesen att de två förändringarna har orsakats av samma bakomliggande mekanism, då bägge är avhängiga förlusten av V-till-I-flyttning i svenskans historia. Hypotesen prövas empiriskt genom en undersökning av OV-ledföljd i satser med infinit hjälpverb, en syntaktisk kontext där den predicerar en viss typ av diakront mönster. Den övergripande utvecklingen visar sig också följa prediktionen, även om det troligen finns andra tendenser i svenskans OV-historia som måste förstås och förklaras på ett annat sätt.Forfattere beholder opphavsretten og gir tidsskriftet rett til første publisering av arbeidet. En Creative Commons-lisens (CC BY-SA 4.0) gir samtidig andre rett til å dele arbeidet med henvisning til arbeidets forfatter og at det først ble publisert i dette tidsskriftet.