Mohamed Omar och Uppsala som palimpsest

Sammendrag

Denna artikel behandlar huvudsakligen platsen Uppsala, eller snarare rep­resentationer av Uppsala (och Sverige) i Mohamed Omars (f. 1974) lyrik. Med utgångspunkt i Michel de Certeaus teorier om strategier och taktiker, samt David Chidesters och Edward Linenthals ramverk för sakralisering, undersöks hur Omar, i diktsamlingarna Tregångare (2005) och Faraos förbannelse (2007), använder retoriska grepp för att göra vardagliga miljöer sakrala. Artikeln undersöker hur platser och personer konverteras, liksom hur Omars bruk av taktisk toponymi (platsnamnsgivning) och alternativ historieskrivning skapar ett dubbelexponerat Uppsala. Medan vissa av dessa taktiska stilgrepp syftar till att sakralisera och konvertera mondäna och perifera personer och platser, resulterar andra i en alternativ historiografi där islam framträder som Sveriges och Uppsalas ursprungliga religion. Dessa grepp analyseras både som taktiker för att göra diktjaget hemmastadd, och som motdiskursiva taktiker i relation till politiska strategier under åren efter 9/11 och i samband med det så kallade Kriget mot terrorismen.